Musikern Asha Ali kom från Somalia till Kramfors och fortsatte till Stockholm. Här är hennes tal på Kraftsamling.

"Hur är var och en av oss en del av vårt samhälle?

Individuellt upplever vi oss själva som autonoma och självständiga. Vi gör våra val och omringar oss med dem som bekräftar dessa val. Det kan vara en fråga om politisk eller religiös tillhörighet eller om hur vi väljer att uttrycka oss rent kulturellt.

Våra attityder är ett resultat av dem omkring oss. Och om vi har tur, så händer det någonting som gör att vi ifrågasätter dessa attityder. Ibland händer det någonting som är världsomvälvande, som drabbar oss och gör oss medvetna om våra attityder. Men det ska inte krävas för att vi ska kunna se på saker ur ett annat perspektiv.

Vad är det som krävs för att vi för att vi ska vara medvetna om våra attityder? Se över dem och i bästa fall inse att de behöver förändras?

Ord drar en gräns mellan oss. Språkbarriärer gör oss till främlingar och gör att vi inte kan komma varandra nära. Det skapar en frustration i samhället. Det finns ord som motsvarar varje fördom, i vilket språk som helst. Att ge uttryck för den andre existerar överallt.

I somaliskan säger man 'gaal' för att beskriva det svenska. Gaal är det icke-somaliska. Men tittar man närmare på ordet, så kan man se att det betyder 'kristen'. Det spelar ingen roll att de flesta svenskar inte ser sig själva som kristna.  Ordet gaal, det innebär att någon inte är muslim.

Samma sak gäller för ord som 'invandrare'. Ordet har två olika innebörder. Att någon invandrat till Sverige och lämnat ett liv av svåra förhållanden för att sedan söka hjälp i Sverige. Och att personen inte är svensk.

Det spelar ingen roll att invandraren har bott här i många år och har ett svenskt medborgarskap. När hen ska beskrivas är ordet invandrare lättare att ta till. Våra etniska skillnader blir en del av vårt språk och vi bekräftar hela tiden att vi är olika. Mitt i vår vardag, när vi inte tänker på det, återskapar vi vår världsbild.

Linjen blir hårfin och nästan osynlig. Men våra attityder kan förändras. Vi tar hela tiden till oss engelska uttryck och gör dem till våra egna utan att det är särskilt konstigt. Vår förmåga att förändra vår världsbild är förvånansvärt stor.

Vi måste börja med att förändra vårt språk. Med det ändrar vi på våra attityder. Språk är ju det mest kraftfulla vi har. Det är där vi kan gå från ord till handling.

På 1990-talet var ordet 'neger' inte alls lika laddat som det är idag. När jag växte upp i Sollentuna hette det inte chokladbollar. Det hette negerbollar. De som använde ordet för att förklara ett visst utseende menade att de bara sa som det var. Det var väl ingen fara att säga neger, de menade ju inget illa med det.

Men inom mitt 13-åriga hjärta kände jag en oförklarlig smärta, som förstärkte min känsla av utanförskap. Att kunna klä den känslan i ord kändes lika avlägset som att jag en dag skulle få känna mig som en del av det samhälle jag levde i.

Ord är laddade och mer kraftfulla än vilket vapen som helst. De ger oss en känsla av gemenskap, de ristar in sig i vårt medvetande och ändrar vår världsbild. De gör det möjligt för oss att samexistera med varandra.

Min femåriga son bemästrar 'hen'. Han vet vad hen är, det är inte så svårt för honom att säga det. När jag säger han eller hon så svarar han: 'Du menar väl hen, mamma?'

Så enkelt är det att ändra hur vi pratar med varandra. Att göra det naturligt. Så jag börjar där, med att lära min son att säga hen. Sedan tänker jag ta vidare steg därifrån."