Shara Evert Johansson, du har tagit ett extra förnamn efter din farfar Evert. Vem var han?

- Farfar var en snickare och sågverksarbetare från Västerbottens inland som älskade att brodera och sy.

Vad har han lärt dig om livet?
- Förutom att han var en otroligt glad och vidsynt person har han lärt mig att könsroller kan vara väldigt flytande. Ingen i byn tyckte det var konstigt att han broderade tavlor, gardiner och dukar i parti och minut, fast han var den enda mannen som gjorde det. Han visade mig att intresse, inte tradition och normer, avgör vad man ägnar tid och lust åt.

Du lade till Evert när lulebon Jan- Olov Madeleine Ågren kämpade för att få heta Madeleine. Var det en sympatihandling?
- Ja, definitivt. Jag hade följt debatten om könskonträra namn i medierna och format min åsikt under en längre tid. När domarna kring Jan-Olov Madeleine var som mest i ropet hörde jag en hel del unkna och fördömande kommentarer. Då ville jag för en gångs skull ta ställning i en viktig fråga. Att bara säga ifrån vid fikabordet räckte inte.

Hur reagerar folk på ditt namn?
- De allra flesta blir positivt nyfikna och vill veta mer om tanken bakom. Det blir ofta en givande diskussion om könsroller, genus och livsrum. Jag propagerar inte högljutt för min åsikt utan låter andra upptäcka Evert på körkort, pass och namnlistor.

Varför är det viktigt att människor får heta vad de vill, oavsett kön?
- Jag tror att en stor del av könsrollerna, vad som anses som "manligt" respektive "kvinnligt", formas av miljö och inte arv. Det påverkar i sin tur det livsrum vi har som individer. Är könsrollerna väldigt traditionella blir valmöjligheterna och svängrummet mindre. Om namn inte binds till ett specifikt kön tror jag det bidrar till att luckra upp det stereotypa tänket kring kvinnligt och manligt.

Hur tycker du att det står till med könsrollerna i Norrbotten?
- Det är en svår fråga. Jag gillar inte att generalisera allt för mycket. Men överlag ser jag det klassiska klassiska mönstret: kvinnor tar för sig mer och mer på männens områden, medan det omvända inte sker i samma utsträckning. Det är även en klassfråga, eftersom den relativt låga andelen akademiker i länet bidrar till mer traditionella könsroller.

Du föreläste på Kraftsamling. Då var du rädd att folk skulle sucka och tänka "Åh nej, en sån där queerfeminist". Varför är det fortfarande kontroversiellt att kämpa för alla människors rätt att vara sig själva?
- Jag tror att mina och andra feministers åsikter belyser privilegier och invand trygghet hos både män och kvinnor. Många tycker att vi svenskar kommit mycket långt i jämställdhetsarbetet, och att dagens diskussion mest handlar om frågor på marginalen. En feminist som kämpar för alla människors rätt att vara sig själva levererar analyser som inte alla känner igen sig i och tassar in på den privata sfären.

Nu har du flyttat från Luleå till Stockholm. För kärleken och för att jobba. Kommer du att återvända?
- Det skulle vara enkelt att svara "självklart!" Men livet har lärt mig att inte svara tvärsäkert på framtidsfrågor. Jag har format mycket av min identitet kring det norrländska och är ett sant naturbarn. Och jaktlaget, skogen jag äger och min sommarstuga kommer att vara kvar som livsviktiga noder livet ut.