Ingela Lekfalk, Özz Nûjen och Peter Örn

Özz Nûjen är komiker. Han kom hit som flykting från Kurdistan när han var åtta år gammal. Humorn använder han till att tala allvar om alla människor rätt att vara sig själva, på riktigt.

Özz Nûjens familj flydde över ett minfält från Turkiet till Syrien. Nu går flyktingströmmen åt andra hållet. Över sex miljoner Syrier är på flykt undan kriget. Bara 40 000 av dem kommer till Europa. Samtidigt har europeiska vapen sålts till Syrien. Vi tjänar alltså pengar på kriget. Är det rimligt? frågar Özz Nûjen retoriskt.

- Vi i Sverige ska vara ett föredöme. Inte bara som enskilda personer utan även som land.

Özz Nûjen gjorde lumpen som sprängämnesexpert i Boden. På logementet hade han problem med en nazist, som alltid skulle bråka om att "invandrare tar våra jobb och lever på socialbidrag".

Men naturen ger chanser till rättvisa och hämnd. När vintern var som kallast och vidrigast fick nazisten fältnoja. Özz Nûjen gick fram till honom och sa: "Skärp dig nu, vi måste försvara vårt land!"

- Det var här i Norrland som jag fann kärleken till mig själv.

Özz Nûjen berättar att hela gymnasietiden hade varit ett helvete. Han betedde sig som en idiot, för att han hade fått sina drömmar krossade av en syo-konsulent på högstadiet.

När Özz Nûjen, med bäst betyg i klassen, berättade om sin dröm att bli astronom eller austronat sa syo-konsulenten: "En sån som du kommer inte att få något jobb i Sverige."

- Då bestämde jag mig för att skita i samhället. Först på de norrländska vidderna, när jag gjorde lumpen, började jag tänka. Vad vill jag göra med mitt liv? Svaret blev att jag vill ha en scen, där ingen kan hindra mig från att säga det jag tänker. Där ingen syo-konsulent kan stoppa mig.

Resten är historia. Özz Nûjen blev komiker. Idag är hans viktigaste frågeställning om vi får vara de vi vill och kan i vårt samhälle.

- Jag är så trött på hela multikulti-grejen. Att vi ska pröva varandras maträtter och dansa varandras danser för att sedan gå hem och leva kvar i vår enfald. Riktig mångfald innebär att alla har samma friheter och rättigheter. Oavsett sådant som kön, sexualitet, ursprung och ålder.

Om det ska lyckas är det viktigt att vi vågar säga ifrån när något är fel i samhället. Att vi vågar låta det bli dålig stämning ibland: "Vi behöver inte hålla med varandra jämt. Det viktiga är att vi håller AV varandra."

Özz Nûjen avslutar med att konstatera att han flydde till Sverige för att få fortsätta vara kurd - något som var omöjligt i Turkiet.

- Det finaste samhället är det där vi får vara oss själva, på riktigt.