– ett samtal med norrbottningar om stämningen i deras kommuner under ledning av Ingela Lekfalk

Kent Ögren från Jokkmokk:

"För mig är det viktigt att poängtera att urbaniseringen inte är ödesbestämd. Vi har stora möjligheter i Norrbotten att påverka vår egen framtid. För mig handlar tillväxt framför allt om en sak: Blir vi fler eller färre? Om vi blir fler får vi större skatteintäkter och kan bygga mer välfärd.

Debattklimatet i Jokkmokk just nu, om gruvnäringen, är anmärkningsvärt. Det är frustrerande att tonen är så hård. I Jokkmokk har vi erfarenhet av samtal och samverkan. Det gick ju till exempel att skapa en samexistens mellan skogsbruket, turismen och rennäringen."

Ragnhild Nilsson från Kiruna:

"Jag med mitt inflyttade perspektiv kan tycka att klimatet ofta blir lite gnälligt. Det finns ju så mycket som är vackert och fint i Kiruna, och det går suveränt bra för företagen. Om vi bara sitter och väntar på en frälsare som inte kommer - oavsett om det är gruvan, vindkraften eller turismen - så missar vi att skapa det samhälle vi själva vill ha. Men jag känner att vi har en spirande dialog, att en kraftsamling är på väg. Jag hoppas att det får chans att utvecklas."

Linda Moestam från Luleå:

"Efter Luleå Pride i somras kom en person fram och tackade mig på gatan. Hen sa att utan Pride som social arena skulle det inte gå att leva i Norrbotten. Det var en stark upplevelse och jag är stolt att få vara med och arrangera Pride. Men samtidigt visar det att vi har mycket kvar att göra. Vi behöver utbildning i hbtq-frågor i hela regionen. Om vi lyckas med det, kan vi vara stolta över att skapa ett län som är till för alla."

Åse Blombäck från Kalix:

"I Kalix är vi ganska kaxiga. Vi har ju så mycket som är vackert och bra. Löjrom, älvar, skog, entreprenörer och fantastiska ungdomar. Visst drabbas vi av urbaniseringen - vi minskar som andra jämförbara kommuner. Människor kan lätt känna sig tärande när det råder utflyttning, eftersom vi behöver samhällsservice som det inte finns pengar till. Men egentligen är vi ju närande, eftersom vi stannar kvar och inte flyttar. Det är viktigt att skapa en känsla av att alla är behövda i samhället."

Kurt Wennberg från Pajala:

"Vi har haft en fin höst i Pajala. Vi har tagit upp potatisen, plockat bär och jagat så nu har vi kött. Det är väldigt roligt att vi blev Sveriges kulturskolekommun 2013. Med små medel har vi kunnat se till att nästan alla elever går i kulturskolan.

Det har varit ett turbulent år. Först snurrade hjulen så fort de bara kunde, som mest var det över 1000 personer som jobbade kring gruvan. Företagandet och flygresorna fördubblades. Stefan Löfven kom till Pajala, tog en näve malm och sa: 'Det här luktar pengar.'

Bara några dagar efteråt fick vi veta att det saknades pengar för att driva gruvan. Vi väntade på besked i månader. Allt avstannade. Men så fort de nya finansiärerna var på plats så snurrade allt igång på nolltid.

När lastbilarna började köra malm från gruvan igen, ställde sig en gubbe vid vägkanten och bugade. Han hälsade dem välkomna tillbaka."