Silvermuseet i Arjeplog har blivit ett centrum för subarktisk forskning som lockar vetenskapsmän från hela världen. Konkurrensen är knivskarp, men Silvermuseet har arbetat hårt och lyckats. Museichefen Ingela Bergman berättar varför. – Det viktigaste är utbildning, strategi och trovärdighet, säger hon.

För många är Silvermuseet synonymt med dess grundare Einar Wallquist, mer känd som Lappmarksdoktorn. Vid doktorns bortgång ville många förvalta arvet efter honom genom att bevara Silvermuseet precis som det alltid hade varit.

Men Ingela Bergman, som kom till Silvermuseet 1987 som Einar Wallquists arkeolog, ville annorlunda. Hon berättar om en ordväxling de hade:
 
"Det var sent på eftermiddagen och Doktor Wallquist satt som vanligt vid skrivbordet och målade. Jag kom just in från grävningen och skulle visa honom dagens arkeologiska fynd. Men Doktorn var inte lika sprudlande entusiastisk som han brukade vara. Han såg lite fundersam ut… eftertänksam.
- Vad tänker Doktorn på? frågade jag.
Han tittade ut genom fönstret en lång stund och sa sedan på sitt artikulerade, bestämda vis:
- Det får aldrig stå stilla. Det måste hända något hela tiden. Kom ihåg det!"
 
- Det var oerhört stort och generöst av Einar Wallquist att lämna det mandatet att förändra och utveckla Silvermuseet, säger Ingela Bergman.

Silvermuseet började moderniseringen med att bygga ut magasin, arkiv och kontor. Samlingarna är kärnan i varje museum, så det var oerhört viktigt att få ordning på tingen i ändamålsenliga lokaler. Likaså krävdes bra arbetslokaler för personalen.

Det andra steget i förnyelsen blev en satsning på de publika delarna med nya utställningar, bildspel med mera.

Parallellt med detta arbete fokuserades verksamheten på kunskapsuppbyggnad inom det arkeologiska området. Med denna nya kunskap som grund kunde museet aktivera föremålssamlingarna och skapa intressanta utställningar.

- Det gäller att gjuta liv i tingen, att kunna sätta dem i sitt sammanhang, säger Ingela Bergman.

Steg tre togs för tio år sedan. Då valde Silvermuseet att ta kunskapsuppbyggnaden vidare genom att satsa på arkeologisk forskning. Ingela Bergman tog kontakt med en grupp ekologiska forskare som verkade i Arjeplog.

- Tillsammans hittade vi gränssnittet mellan våra forskningsfält arkeologi och ekologi: Människans påverkan på kulturlandskapet och vice versa.

Idén om ett autonomt forskningsinstitut i anslutning till Silvermuseet föddes år 2000. Invigningen var 2009. Stöd från bland andra Riksbankens Jubileumsfond, EU:s strukturfonder och Vetenskapsrådet gjorde resan möjlig.

Det var långtifrån självklart att det skulle bli något forskningsinstitut. Ingela Bergman möttes ofta med nedlåtenhet från omgivningen: "Lilla vän, ska det verkligen vara nödvändigt? Inte kan ni väl bedriva forskning i Arjeplog utan koppling till universiteten?"

- Då var det väldigt viktigt för mig att ha ett stort trovärdighetskapital. Jag har lärt mig att man måste ha både målsättning, strategi och en genuin kunskapsgrund för att lyckas med det man företar sig, säger Ingela Bergman.

Hon tror att den taktiken är lyckosam även i det regionala tillväxtarbetet.