Anton Hysén och Ingela Lekfalk

Fotboll sägs vara den idrott som har flest utövare i hela världen, så också i Sverige. Så när fotbollsspelaren Anton Hysén för två år sedan kom ut som homosexuell fanns det många som kunde tänkas vara intresserade – inte minst eftersom han valde att komma ut i fotbollstidningen Offside. - Men att det skulle bli ett sådant fruktansvärt rabalder kändes faktiskt lite löjligt.

I ärlighetens namn ska nog en del av rabaldret - som bland annat tog sig uttryck i att Anton Hysén fick telefonsamtal från sportjournalister i både Peru och Brasilien - en del av det rabaldret får nog tillskrivas hans pappa, Glenn Hysén. Världsberömd fotbollsspelare i det svenska landslaget och en idrottslegend både i Europa och i andra delar av världen. Det var alltså Glenn Hyséns son som kom ut som bög och det var första gången i svensk fotbollshistoria som någon överhuvudtaget gjorde det.
För egen del säger Anton Hysén att han alltid vetat om att han är gay, men av olika skäl har han valt att lägga det åt sidan.
- Jag kände ju inte så många andra fotbollsspelare som var gay om man säger så, jag kände inte ens till någon som var det. Jag växte upp med inställningen att jag är kille och då ska jag gilla tjejer - det var bröst och rumpor man skulle vara intresserad av och gå igång på helt enkelt.

Flickvän

Anton Hysén hade en flickvän när han insåg att han kommit till vägs ände, att han var tvungen att vara ärlig och berätta för sin familj och sina vänner att han var homosexuell.
- Jag var 18, 19 år och bestämde mig för att berätta det för henne. Jag valde kanske inte världens bästa metod, jag ringde till henne och hon var på Liseberg med sina tjejkompisar. "Du, det är en sak jag måste berätta för dig - jag är bög", sa jag. Hon blev så klart skitförbannad och kände sig lurad och bedragen, det var inte så kul.
En tid efteråt valde Anton Hysén att berätta om sin homosexualitet för en kusin, något som blev betydligt mindre dramatiskt.
- Ja, hon skrattade bara och sa vad bra, då är vi två, för jag är lesbisk. Det var faktiskt en lättnad.

Känslomässigt förberedd

Anton Hysén insåg att hans homosexualitet skulle kunna leda till konsekvenser när han kom ut mer allmänt, och han förberedde sig bland annat på att bli sviken av människor han trodde var hans kompisar och han förväntade sig både glåpord och kanske en eller annan konfrontation.
Och så var det ju det här med att berätta för föräldrarna.
- Ja, jag vet inte varför det var så svårt, i synnerhet att berätta för farsan, jag menar jag är ju fostrad i en anda av att man får respekt genom att ge respekt. Men jag såg i alla fall till att ha ett rum hos en kompis där jag skulle kunna bo om farsan slängde ut mig.
Fast så blev det förstås inte.
- Nej, när jag skulle berätta det för mamma och pappa så sa farsan bara "du, du vill berätta att du är bög och det vet vi redan" och så var det inte mer med det.
Anton Hyséns fotbollskarriär fortsatte, det fanns redan några i laget som visste, och hans homosexualitet blev aldrig någon stor fråga i laget.

Många brev

- De flesta har inställningen att "kom hit och spela fotboll, vad du gör sedan bryr vi oss faktiskt inte om" och en lagkompis sa också att "om du är helt säker är det bara att köra". Men han påpekade också att jag fick räkna med att inte alla skulle gilla att jag var gay, att det fanns de som skulle fråga sådant som "spelar du fotboll bara för att kunna spana in oss i duschen"?
Fortfarande får Anton Hysén brev från unga killar och tjejer som tackar honom för att han kom ut offentligt, eftersom det har gett dem styrka att också göra det.
- Det finns de som skriver att jag har förändrat deras liv, det känns stort.
- Jag brukar svara att det viktigaste om man vill komma ut och känner att man inte riktigt vågar, det är att försöka vara sig själv och bygga upp sin självkänsla. Har man den, klarar man det.
Hur livet och verkligheten ser ut 2030 vet Anton Hysén förstås lika lite som någon annan - men han är övertygad om att det i alla fall inte blir samma rubriker och samma rabalder om någon idrottsstjärna kommer ut det året.
- Själv har jag nog skaffat familj, vi har kanske barn och jag har förhoppningsvis haft ett bra fotbollsliv. Och med tanke på hur jag är och vad jag kan få för mig så kanske jag bor här i Luleå, i Norrbotten.