När Erik Ullenhag presenteras nämns ett antal siffror som på olika sätt beskriver hur invandringen till Sverige ser ut och hur den fördelar sig över landet. Och det är också det faktum att invandrare ofta beskrivs just som siffror och inte som ansikten eller människor han tar som utgångspunkt när han möter deltagarna på Kraftsamlingskonferensen.

- För inte så länge sedan träffade jag en syrisk kvinna som just kommit till Sverige tillsammans med sin familj. Hon berättade att hon en dag, när hon som vanligt följde sina barn till skolan, såg en skylt som milisen satt upp ovanför skolporten. "Skicka inte era barn hit för då dödar vi dem och tar deras skolväskor" stod det på skylten. Och trots att bomberna fallit och människor skjutits till döds runtomkring henne under lång tid, var det inte förrän då hon och maken bestämde sig för att fly från sitt land.
Att lyfta fram människorna bakom siffrorna är en av integrationsminister Erik Ullenhags hjärtefrågor. Han reser en hel del, både i Sverige, Europa och resten av världen och företrädesvis handlar dessa resor på ett eller annat sätt om integration och invandrarpolitik.

Bidrar till utvecklingen

Erik Ullenhag berättar att 600.000 personer, som är födda utanför Sverige, varje dag går till sina svenska arbetsplatser. Att var fjärde läkare i vårt land är född någon annanstans än här, liksom var tredje tandläkare.
- Sverige som land blir rikare av de här människorna och de influenser de bidrar med, de gör landet Sverige starkare. Här i Norrbotten är nio procent av invånarna födda utanför Sverige, för hela landet är siffran 15 procent.
- Visst är det sant att många av dem som kommer till vårt land fastnar i en situation där man inte får något jobb eller inte kan svenska särskilt bra, och det måste vi bli bättre på att hantera. Samtidigt måste vi alltid ha som utgångspunkt att influenser från andra kulturer och länder är positiva för Sveriges utveckling och att de människor som flyr hit eller kommer hit av andra skäl kan bidra till den utvecklingen.

Minnet av Wallenberg

För några veckor sedan besökte Erik Ullenhag Budapest, Ungerns huvudstad. Ett Ungern som under de senaste åren åter fått se fascister och nazister marschera på gatorna och kunnat läsa i tidningarna om en parlamentsledamot som anser att judar och romer bör få en särskild markering i sina pass.
- I Budapest träffade jag bland många andra en kvinna som berättade om hur hon som fyra-åring stod vid Donaus strand tillsammans med sin familj, just på den plats där tyskarna samlade judar, sköt dem och dumpade dem i floden. Hon stod där tillsammans med sin mamma, pappa och många andra familjer när de plötsligt hörde hur någon ropade deras efternamn.
- Det var den svenske diplomaten Raoul Wallenberg och hans personal som kommit till platsen just den här dagen och kvinnan och hennes familj överlevde tack vare de insatser Wallenberg gjorde under sina år i Budapest.

Skäms lite

Han säger att han skäms lite över att prata om vad Raoul Wallenberg faktiskt gjorde under andra världskriget, en skam som kommer sig av att mycket av det som hände då och som vi i dag fördömer, faktiskt är handlingar som fortfarande existerar, även i vårt eget land.
- Det är många som lägger en kollektiv skuld på alla muslimer i vårt land och gör dem ansvariga för terror som skett i religionens namn. Varje dag blir romer diskriminerade och kränkta när de exempelvis går in i ett köpcentrum och genast får en väktare i hasorna.
 Erik Ullenhag citerar den tyske pastorn Martin Niemöllers dikt, som finns i flera olika varianter.

"Först kom dom och hämtade socialisterna. Jag protesterade inte, för jag var inte socialist.
Sedan kom dom och hämtade de fackföreningsanslutna. Jag protesterade inte, för jag var inte fackföreningsansluten.
Sedan kom dom och hämtade judarna. Jag protesterade inte, för jag var inte jude.
Sedan kom dom för att hämta mig, och då fanns ingen kvar som kunde protestera."

- Ni vet lika bra som jag, säger Erik Ullenhag, att det inte är de onda människornas ondska som är farligast eller värst - det är de goda människornas tystnad.
- Därför ska vi säga "välkomna" till alla nya svenskar, vi ska se till att de kommer i jobb och att de får lära sig svenska. Rätt hanterat skapar dessa människor enorma möjligheter för Sverige.